Vad är en självhjälpsgrupp?

Undrar du hur en självhjälpsgrupp går till?

Det är ganska enkelt men effektivt, vilket du kommer att märka efter ett tag. Vi sätter oss i en cirkel ca: 7-10 personer. Helst med blandade problem. Panikångest, social fobi. Det brukar vara bäst. Cirkelledaren läser en inledande text. Sen slappnar vi av någon minut. Och sedan läser någon annan någon tänkvärd liten text/dikt.

Efter det kan vem som helst börja genom att ta upp ”talstaven”. Så länge du håller i den får ingen avbryta eller komma med kommentarer.

Du inleder med ditt namn ”Hej jag heter NN” Alla svarar då, ”Hej NN” Sen pratar du så länge du vill inom rimliga gränser. Det är ju allas ansvar att alla ska hinna prata, och cirkelledaren kan om man pratar för länge avbryta. Sen säger man ”tack” och alla svarar ”tack.” Sen lämnar man staven vidare till nästa. Vill man inte säga något skickar man bara staven vidare och säger ”pass.” Så håller vi på tills det är dags för fika och sen fortsätter man tills vi avslutar. Vi avslutar med sinnesrobönen. Då står vi upp och håller varandra i händerna och läser en liten ”bön” Ordet Gud förekommer men det är endast i form av en tradition. Det är inget religiöst i föreningen i övrigt.

Att samtala på det här sättet är en väldigt gammal tradition. Sägs ha börjat i England på 18-hundratalet men som troligen har funnits hos t.ex. Indianerna betydligt längre. Företag börjar också använda sig av tekniken. För de märker att de som pratar högst kanske inte alltid har de bästa idéerna. Det är en demokratisk metod som gör att alla kan komma till tals. Och som sagt är den förvånansvärt effektiv och man märker snart att man inte är ensam om sina tankar och känslor. Det kan vara jobbigt i början. Speciellt om du har social fobi men är ju också precis det du behöver öva på och alla vet precis hur det känns.

Själva tekniken kan kännas ovan i början. man är ju van att avbryta eller bli avbruten.

När man säger ”Hej jag heter NN” betyder det att nu är det jag som pratar och när alla säger ”Hej NN” betyder det att alla är koncentrerade och lyssnar. Man lär sig också namnen på gruppdeltagarna på ett bra sätt.

När man säger ”tack” när man är klar tackar man ju för att alla har lyssnat och när alla svarar ”tack” betyder ju det att alla tackar dig för att du delat med dig av ibland svåra känslor och tankar.

Vi har ingen tystnadsplikt rent juridiskt men vi lovar varandra varje gång att det som sägs i gruppen stannar där.

Låter det spännande? Det är det också :-) Man lär sig otroligt mycket om och av sina gruppkamrater…Och då även om sig själv.

Håkan